Fotnot om fötter – som en spark mot transhumanismen
Hej!
Min fot är inte särskilt rörlig. Jag kan knappt vifta på tårna. Ändå gillar jag min fot, och jag gillar att vara barfota.
Jag tror att det hänger samman med hur jag som liten uppmuntrades att skaffa mig sommarfötter. När vi åkte till morfars landställe skulle man ta av sig skorna och sedan inte använda dem under hela vistelsen. Trots att det var en stig på väg till badet som var både stickig och full med myror skulle man härda sig.
Det gick förstås utmärkt. Och när jag blev lite större kan jag minnas olika underlag. En del mjuka, som tjock tång på en strand, eller varma, som gatustenar i en sommarstad, eller vassa, som enstaka grus på en annars slät asfaltsväg.
Foten är existentiell. Det är med den människan möter marken. När vi går, springer eller står och väntar. Vi kan klä den i strumpor och skor. Men det är ändå foten som tar emot gravitationens press mot jordskorpan.
Tankar som dessa har gjort att jag länge tänkt att jag borde spana om foten. Men en spaning behöver något nytt, något som är på gång. Därför fick foten vila i mina tankar. Tills jag läser två intressanta texter av idéhistorikern Ingrid Dunér om transhumanism. En i en ny bok om döden och en i Finansmagasinet.
Plötsligt har jag fått en möjlighet att prata om fötter: transhumanism! Det är en filosofisk och teknologisk rörelse som går ut på att med teknik, förbättra människan, förlänga livet och lura döden. På sikt ska vi kunna lämna kroppen och ladda upp hjärnan i molnet.
Jag tror inte på det. Vi behöver våra kroppar. Vårt medvetande, minnen och erfarenheter är alla kopplade till kroppen. Utan kropp förloras kopplingen till den konkreta verkliga världen. Intelligensen blir abstrakt och saknar erfarenheter och känslor
Och den kroppsdel som trendar just nu är den som är längst från hjärnan: foten.
Ungefär så inleddes min spaning om fötter och ganska snart kom jag in på ordet fot och dess ursprung. Det är ett av de äldsta och bäst bevarade indoeuropeiska orden i svenska. Ord för sådant som sitter på kroppen har vi haft ord för så långt det går att spåra tillbaka (inte som dator eller hjul och andra moderniteter).
Det var knappt om tid i radio, så jag hann inte säga allt jag ville. Dessutom hade jag mejlats om ordets ursprung med alltid lika entusiastiska Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet:
”Kul att spana om fot – fötter! Det är ju en fin gammal pluralisform med omljud, det är väl roligt? (eng. foot – feet). Det har funnits ett gammalt ”i” i pluralisformen som försvunnit, men inte utan att påverka vokalen! [o → ö]”
Jenny lärde mig också att fot är ett utmärkt exempel på den germanska ljudskridningen som gör att vi alltid har f i svenskan där till exempel latin och antik grekiska har p. Vi har ju lånord via latinet som behållit p, som pedal och pedikyr. Ett annat exempel är ordet fader som ju heter pater på latin.
Den första skrivna foten på svenska står herr Fot för själv. Han hette så. Och namnet är det äldsta belägget på svenska för ordet fot.
Fot levde i mitten av 1000-talet. Exakt när vet vi inte. Han var en flitig runristare. Minst trettio, kanske uppåt 50 stenar, är hans verk. Han har bara signerat åtta stenar. En av de mest kända, och vackraste, är stenen vid Skokloster. Själva budskapet är inte särskilt märkvärdig, en uppräkning av namn – Andvätt, Gullev, Gunnar, Horse och Rolev – fem söner som lät resa stenen efter sin far Tord.
Efter att spaningen sänts i radio fick jag ett mejl från en lyssnare. Han hörde av sig för att berätta att fot på ungerska heter láb. Vilket var kul, eftersom jag talade om löplabb.
Lyssnaren berättade också att när hans barn var små så pratade de bara ungerska hemma; men efter ett tag började de "blanda språken". De utmanade barnen med homonymer som betydde något helt annat på det andra språket.
– Det tog en liten tid men vi har etablerat en underavdelning för det göteborgska ordvitsandet.
Och barnen har klarat sig väl, rapporterar han. De pratar minst 4-5 språk.
Sådant lär man av att prata om fötter. Och AI och transhumanismen får oss att åter uppskatta både den och hela kroppen. I min spaning i radion avslutade jag med att citera Povel Ramel och Beppe Wolgers, som för 60 år sedan skrev:
Varje gång du tar av dej skorna så medge att det känns skönt:
Det betyder att apan i dej har än en framgång rönt.
Om min spaning stämmer så kommer vi att gå i barndom. Rita huvudfotingar. Fot och fota kommer att trenda som barnnamn (i dag är det enligt Skatteverket bara en person som har Fot som förnamn).
Och transhumanisterna kommer inte att ladda upp sitt medvetande i molnet. Utan ner i foten.
/Patrik
Utmärkelse: encyklopedipriset
I veckan fick jag det mycket glädjande och hedrande beskedet att jag är årets mottagare av Ann-Marie Lunds Encyklopedipris.
Priset delas ut av Bild och Ord Akademin och har till syfte att belöna folkbildande insatser ett populärt berättande av encyklopedisk art och bredd. Bland tidigare pristagare märks bland andra Dick Harrison, Fredrik Lindström, Kalle Lind, Bibi Rödöö, Jenny Engström, Karin Johannisson och Hans Rosling. En imponerande samling!
Prissumman är på 1983 kr, vilket är året då Bild och Ord Akademin grundades.
Korridoren: Handelshögskolan
I går invigdes en korridor på Handelshögskolan i Stockholm. Det kan tyckas märkligt att inviga en korridor. Men det var fullsatt, pampigt och korridoren är långt utöver det vanliga. Den har fått konstnärlig utsmyckning av Jan Håfström och arkitektonisk formgivning av Tomas Sandell och är helt i linje med den kulturella och stimulerande studiemiljö som Handelshögskolan stävar efter.
Jan Håfström kallar sitt verk ”Sent på jorden”, och det består bland annat av en skulptur som tolkar en fresk av Rafael från 1500-talet. Rafaels målning, som samlar antikens största tänkare och filosofer, illustrerar den intellektuella grund som vår moderna utbildning vilar på – en tradition av kritisk reflektion, sökande efter kunskap och öppen dialog.
Den nya korridoren har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från familjen Hobohm. Susanne Hobohm var en av dem som talade under invigningen. Jan Håfström höll också ett mycket fint tal som berörde genom sin koppling mellan hans barndom under andra världskriget och det oroliga läge som råder nu. Ett sätt att sammanfatta det är med citatet som står på ett annat av hans verk: Vad är det jag ska vittna om?
Radio: sms-språk
Vad händer med språket när vi slutar ringa? Frågan ställdes av författaren Denise Rudberg i Svenska Dagbladet. Rubriken på hennes krönika var Telefonfobin är vår tids största epidemi. I krönikan skriver hon:
”Det börjar med ett sms och slutar med att jag stirrar på min tysta telefon och inte fattar någonting. Vi brukade prata i timmar, nu är jag omgiven av telefonfobiker.”
Jag håller med om att det har skett en stor förändring i hur vi kommunicerar. Och sättet vi skriver på i sms och sociala medier är nytt och omtumlande. Men det behöver inte vara en negativ utveckling. Det är ju härligt att vi har ännu fler sätt, och fler kanaler, att utrycka oss på. Något jag argumenterade för i morse i P1 Morgon. Denise fick också chansen att utveckla sina tankar och vi var till slut hyfsat överens.
Litteraturfest: Hedvig Eleonora
Till helgen (16-18 maj) bjuder Hedvig Eleonora församling in till litteraturfestival i försommartid. Det blir tre dagar med kostnadsfria boksamtal i kyrkan. Lyssna till bland andra arkeologen Jonathan Lindström om det muntliga berättandets historia, Malou von Sivers om hämnd, hat, svartsjuka och David Lagercrantz om sin senaste kriminalroman Post Mortem.
Läs hela programmet här.
Seminarium: Babels nya torn
Det engelska språkets dominans vilar på en världsordning som nu håller på att förändras. I ett rundabordssamtal den 26:e maj på Stockholms universitet blir det diskussion om vilka språk som kan bli strategiskt viktiga framöver – och hur Sverige bör agera för att säkra språklig kompetens.
I samtalet deltar Hans Adolfsson, rektor vid Stockholms universitet, Jonas Granfeldt, professor i franska med språkvetenskaplig inriktning vid Lunds universitet, Vesna Prekopic, ledamot i Sveriges Författarförbunds styrelse, författare och journalist, samt Ida Ölmedal, journalist och kulturchef på Svenska Dagbladet. Jag kommer att moderera samtalet.
Samtalet ordnas av Forum för Språk och Litteratur på Accelerator vid Stockholms universitet. Efter samtalet blir det mingel. Läs mer och anmäl dig här!
Milstolpen: 2000
I skrivande stund är ni 1 960 prenumeranter. Hjälp mig att passera milstolpen 2000! Du kan vinna en bok eller fika.
Om du lockar en ny läsare är du med i utlottningen av en bok, om du lockar fem nya läsare får du garanterat en bok, och om du lockar 25 eller fler så får du en finfika.
Klicka på ”Refer a friend” för att få en länk som du kan mejla till vänner, eller dela på sociala medier.