Jag, en språkpatriot
Hej!
Det är den tid på våren då föreningar, företag och andra formella sammanslutningar har sina årsmöten och årsstämmor. Det gångna verksamhetsåret ska sammanfattas, revideras och läggas till handlingarna.
I tisdags var det Kungliga Patriotiska Sällskapets tur och de höll sin pampiga och fina årshögtid på Riddarhuset i Stockholm. Kungen närvarade och högtidsdräkt var påkallat. Efter det mer formella årsmötet delades förtjänstmedaljer ut och sedan hölls ett högtidstal.
I år var det jag som fått äran att tala. Eftersom sällskapet heter som det heter valde jag att prata om en särskild patriot: språkpatrioten.
Vi vet vad en språkpolis är. Sådana som rättar andra, även när det inte är efterfrågat. En språkliberal kan vi också förstå. De tycker att allt är okej och gillar när det händer saker.
Men vad är en språkpatriot? Enligt ordboken är en patriot någon som arbetar osjälviskt för landets välgång. Hur beter sig då en språkpatriot?
Jag ägnade mitt tal åt att reda ut den saken. Till min hjälp tog jag utvecklingen i Sverige de senaste 500 åren. Jag gick tillbaka till den första svenska språkpatrioten: Gustav Vasa. Bibelöversättningen som bär hans namn spreds över landet och satte en standard som märks än i dag.
Bibelöversättningen spreds till alla Sveriges kyrkor och blev därmed en norm för svenskt skriftspråk. Den satte också tydligt ner foten för vad som är svenska och inte danska. Det var i Bibeln som den unika bokstaven Å fick genomslag. I danskan kom Å först på 1900-talet.
Svenskan spreds och utvecklades sedan genom stormaktstidens växande administration. Nu var Axel Oxenstierna språkpatrioten. Sedan kom Carl von Linné, som valde att skriva på svenska och gav oss svensk populärvetenskap med sina reseskildringar. En sann språkpatriot. Liksom Olof von Dalin med sin tidning Den svenska Argus. Han på ett lekfullt och lockande sätt som ingen sett förut.
På 1800-talet kom folkskolan och läs- och skrivfärdigheter blev alltmer spridda. De många folkskolelärarinnorna var flitiga språkpatrioter. Med väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fostrades allt fler i demokratins språk, genom läsning, studiecirklar och föreningsmöten. Ett sådant möte som Kungliga Patriotiska Sällskapet just hållit.
Utvecklingen kulminerade 1967 när Bror Rexed, medicinalstyrelsens nytillträdde generaldirektör, höll ett tal till personalen. Han uppmanade alla att dua honom. Svenskarna lade bort titlarna och du-reformen var ett faktum.
Kanske var det toppen för svenska språkets enhetlighet och jämlikhet. Språkpatriotens arbete var enkelt.
Men om något är enkelt så kan man lita på att någon kommer och rör till det.
Mycket riktigt. I slutet av 1900-talet började språket förändras i en ny riktning. Eller ska vi säga flera nya riktningar. Mångfalden och individualismen gjorde entré.
För det fanns en baksida av att allt blev mer likformigt och gemensamt. En monokultur är enahanda och enkelspårig. Den var uteslutande och diskriminerande mot andra tankar och andra språk.
Språket kan inte bara rationaliseras och strömlinjeformas. Det är inte endast ett praktiskt verktyg. Det är också något djupt personligt.
Så följde i mitt tal en beskrivning av den nya språkvärld som uppstått tack vare lokal variation, migration, minoritetsspråk och teknisk utveckling.
AI påverkar redan språket mer än vi anar. Det kräver en ny och starkare medvetenhet och språklig kompetens. AI hjälper oss, men vi måste kunna språk för att bedöma om tekniken gör oss en björntjänst (i den gamla betydelsen) eller en björntjänst (i den nya betydelsen).
Det händer mycket med svenskan på många fronter. Börjar det bli för brokigt, spretigt, förflackat och slarvigt? Försvinner nyanserna? Talar vi otydligare? Slarvar med grammatiken?
Heter det vart ligger Gamla stan? Höll jag mitt tal före middagen eller innan middagen? Hur skriver man att dom gör fel? De, dem eller D O M?
Och så var jag framme där jag började talet: språkpolisen, språkliberalen och språkpatrioten.
Jag menar att en språkpatriot arbetar osjälviskt för svenska språket och alla språken i Sverige. En språkpatriot ger alla språk uppmärksamhet och status.
Språkpatrioten vårdar och bryr sig – står upp för vår gemensamma svenska. Men är samtidigt välkomnande och odlar mångfalden. Språkpatrioten kan reglerna. Men inser samtidigt att de är förhandlingsbara.
Jag avslutade med att konstatera att jag själv är lite språkpolis, oftare språkliberal, och alltid språkpatriot.
/Patrik
Debatten: skolsveket
Rektorn och skoldebattören Linnea Lindquist kräver i en debattartikel i Altinget en långsiktig blocköverskridande språkpolitik. Hon presenterar statistik som visar att omkring hälften av eleverna som är födda utomlands, eller har utländsk bakgrund men som är födda i Sverige, inte läsa och förstå en text när de slutar årskurs nio. Det är illa ställt även bland elever med svensk bakgrund.
Politikerna måste ta ett samlat grepp för en långsiktig, blocköverskridande språkpolitik för Sverige, skriver hon. Det är inte enbart en skolfråga. Ett samhälle där barn inte lär sig det svenska språket och att läsa är ett samhälle som långsamt monterar ner demokratin.
Ordet: framtidig
”Att tänka framtidigt innebär att inte fastna i hur världen är, utan öva sig i att föreställa sig hur den skulle kunna bli. Och att vara framtidig är att visa vägen genom handling — mot en bättre framtid.”
Det säger Judith Wolst, när hon intervjuas i Niklas Laninges nyhetsbrev. Judith Wolst är författare, investerare och föreläsare inom teknik och framtidsfrågor och har just kommit med boken Framtidig.
Med den vill Judith Wolst ändra på våra tankemönster, så att vi kan hantera en allt högre utvecklingstakt. Boken är full av nyord som framtidig, pingvineffekten, fixaton, snavben.
”Favoriten satte jag på framsidan. Framtidig vore ju amazing om det kom med på nyordslistan. Att vara framtidig är både ett sätt att tänka och ett sätt att agera.”
Språket: svenska
Journalisten Staffan Dopping skrev i sitt senaste nyhetsbrev om modeord och klyschor, och särskilt ordet ”skönmåla”. Vad heter det på engelska, frågade han sig, och svarade efter att ha slagit på sin mobiltelefon:
”Skönmåla: give a flattering description of (eller give an idealized description of), depict in flattering terms. Vad säger ni nu? Ett enda svenskt ord kräver fyra eller fem ord för att uttrycka samma sak på engelska.”
Nu var Staffan Dopping inte ute efter att svartmåla engelskan. Han erkände att han dagligen utnyttjar olika fraser från utlandet – fair enough. Men när det kommer till den engelska grammatiken bör den förbehållas engelska språket:
”Blott Sverige svensk grammatik har, och den är banne mig inte utsliten. Do you hold with me?”
Rum för språk: Laddade ord
Ska man säga funktionsnedsatt, funktionshindrad eller funktionsvarierad? Hur tar man reda på vilket ord som är aktuellt och som man kan använda, utan att riskera att såra någon? Varför blir vissa ord laddade? Hur snabbt växlar laddningen, hur långt bäst-före-datum har orden egentligen?
I Rum för språk på tisdag nästa vecka (26:e maj) berättar språkforskaren Anna Vogel om ord som betecknar människor och kulturella företeelser, ord som har bytts ut över tid. Anmäl dig här!