Jag vaknade mitt i natten med bultande hjärta
Hej!
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.
Det är de första raderna i Cornelis Vreeswijks välkända fredssång. En översättning av den amerikanska ”Last night I had the strangest dream”.
Det är en visa från en annan tid. Inte bara för att den är från 1960-talet. Utan kanske mer för att krigsretoriken är så stark just nu. Politikerna tävlar om att höja militäranslagen. I Anders Holmbergs program 30 minuter upprepar Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, gång på gång att vi inte ska känna oss säkrare trots att vi gått med i Nato.
Dessutom drömde jag inte alls om fred i natt. Jag drömde om språk.
Jag vaknade mitt i natten med bultande hjärta. Det jag minns från drömmen är att jag satt i ett stort konferensrum. Det var inga fredssamtal som pågick, utan en språkdiskussion. Jag frustade och var upprörd och mycket övertygad om att jag hade rätt.
Det jag gormade om var dåliga engelska yrkestitlar. Ni vet chief communications officer, key account manager, strategic project evangelist, senior legal advisor och chief HR officer. Man kan också säga informationschef, försäljningsansvarig, projektledare, chefsjurist och personalchef.
Den sistnämnda – personalchefen – har gärna hjälp av en mood manager. Vad ska det heta på svenska? Kanske arbetsmiljöansvarig.
I drömmen jagade jag upp mig orimligt mycket över detta och särskilt en specifik titel som jag tyvärr har glömt. Mina argument tröt och jag ropade bara ut min frustration. Sedan vaknade jag. Först förvirrad, som man är när man vaknar efter en dröm, sedan mest road av att jag drömmer om språkdiskussioner.
Det är tacksamt att tolka drömmar. Hjärnan är programmerad att hitta mönster och se samband, även där inga finns. Det går att göra sig många vanföreställningar.
Till exempel har jag börjat skriva artiklar för ett nytt finansmagasin. Nyss fick jag frågan om vilken titel jag skulle ha: journalist, reporter, redaktör? Strategic science analyst? Kanske var dessa titlar min drömmande hjärna ville bearbeta.
Senaste budet är att jag ska kallas vetenskapsjournalist. Det gillar jag. Ni kan läsa första artikeln när tidningen kommer 7 mars.
Möjligen spelade det också roll för drömmen att jag för några dagar sedan beklagade mig över engelskan på det kontor där jag sitter några dagar i veckan. Det är ett co-working space, eller på svenska: kontorshotell.
Det är ett fantastiskt ställe. Jag stormtrivs. Men givetvis finns det detaljer att reta sig på. Som att kontorets officiella språk är engelska.
Det står det ”paper” och ”plastic” på lådorna där man ska sopsortera. Och nyss lanserades ett nytt medlemskap. Ett klippkort. Det kallades förstås ”A punch card”. Detta trots att en överväldigande majoritet av alla som arbetar på kontorshotellet kan svenska.
Det finns garanterat goda avsikter bakom. Man vill vara välkomnande för dem som inte har svenska som modersmål. Frågan är dock om den som är bäst på tyska, serbiska eller persiska blir gladare för att papperskorgarna är märkta på engelska. Rent praktiskt är jag säker på att man förstår hur soporna ska sorteras oavsett språk.
Mest tror jag att man valt engelska för att det upplevs som fräckare, modernare och i framkant. Ett kontor – förlåt space – som hänger med i tiden skriver på engelska.
Det troliga är att allt detta – titlar, papperskorgar och mycket annat – surrade runt i min trötta hjärna och bubblade upp i drömmen. Där satt jag i ett konferensrum och försökte övertyga helt ointresserade personer runt konferensbordet och ganska futtiga problem.
En språkaktivist (ett fint ord för språkpolis). Tänk ändå om jag drömt att jag var fredsaktivist.
”Jag drömde om en jättesal”, sjunger Hep Stars. Låten låg på Svensktoppen i sjutton veckor i början av 1967.
Jag måste erkänna att även originaltexten (av Ed McCurdy) på engelska är bra. Den börjar:
Last night I had the strangest dream
I ever dreamed before
I dreamed the world had all agreed
To put an end to warI dreamed I saw a mighty room
The room was filled with men
And the paper they were signing said
They'd never fight again
/Patrik
Ordet: dagsmeja
Vad är det solen gör? I Språkakuten svarade Sara Lövestam och jag på tittarnas frågor. Först ut var en fråga från TV4:s egen meteorolog: Varifrån kommer ordet meja, i dagsmeja?
Vi slog fast att ordet inte är samma som meja i betydelsen ’kapa av’, ’slå ned’. Det är mer senkommet och lånat från tyskan. Meja i dagsmeja är äldre och kommer från fornsvenskas mäghin i betydelsen 'kraft'. Dagsmejan kan alltså sägas vara ’solens kraft’.
Sedan pratade vi länge om omvänd ordföljd. Det händer i meningar som inleds med en bisats. Till exempel när man kastar om ”Jag skriver, eftersom jag vill” och skriver ”Eftersom jag vill, skriver jag”. Orden ”jag” och ”skriver” på slutet är omkastade.
Det är en basfärdighet som två-treåringar lär sig helt automatiskt om de badar i svenska. Men om du frågar deras föräldrar är det inte säkert att de kan förklara. Och för den som lär sig svenska som andraspråk kan det vara riktigt klurigt.
Studien: tappade ord
I början av veckan rapporterade medier om en färsk amerikansk studie som visade att kvinnor i genomsnitt talar mer än män. Studien visade också att vi pratar mindre i dag än för 15 år sedan.
Jag var inbjuden till Studio ett i Sveriges radio för att kommentera studien. Ett forskarlag från University of Arizona som hade analyserat 630 000 inspelningar från drygt 2 000 personer i åldrarna 10 till 94 år. Resultatet har publicerats i Journal of Personality and Social Psychology.
Det är intressant att se hur olika vi talar. Olika mycket, olika snabbt. Det varierar mellan åldrar, mellan privatliv och yrkesliv och mellan män och kvinnor.
Jag tyckte att det var mest anmärkningsvärt att den i studien som talade minst bara använde 100 ord om dagen, medan den som pratade mest lyckades producera tusen gånger fler ord: 120000 varje dag. Det är både obegripligt få ord, och obegripligt många. Räknar jag rätt om jag får det till 2 ord i sekunden från det att man vaknar till att man somnar?
Sport: läsfrämjande bandy
Läs flest sidor! Och få chansen att skjuta straffar mot en av Sveriges bästa bandymålvakter. Det är utmaningen som målvaktsstjärnan Anton Andersson ger till Sirius ungdomslag rapporterar P4 Uppland.
Anton Andersson är förutom landslagsmålvakt och målvakt i Sirius, också lärare och bokslukare. Nu startar han alltså en lästävling för Sirius unga bandylag. Det lag som tillsammans läser mest får gå en straffrunda.
Ingen enkel uppgift. Anton Andersson är den målvakt som släppt in minst antal mål i elitserien i år. Nästa match är i kväll mot Västerås.
Interesting to read as usual. Var ligger nya kontoret ?
Lycka till