Massipantåta är alltid rätt
Hej!
I torsdags för en vecka sedan var jag sen. Efter jobbet skulle jag gå på Liljevalchs vårsalong. Min planering för eftermiddagen hade varit alldeles för optimistisk och jag var stressad.
Nu behövde jag fixa det sista med språkbrevet, klicka på ”sänd” och sedan kasta mig iväg för att hinna med en färja mellan Slussen och Djurgården där Liljevalchs ligger. Det var upplagt för misstag.
Det första felet upptäckte jag halvvägs till färjan, några minuter efter att jag lämnat kontoret. Jag hade glömt en kasse med en nyinköpt cykelhjälm.
Det var bara att vända om. Det är sällan jag svär, men just vid sådana här tillfällen, när jag själv klantat till det, eller när jag slagit mig, då kommer det en harang. Ingen hör mina eder, men det känns lite bättre efteråt.
Det andra felet fick jag reda på ytterligare några minuter senare, men det var svårare att reparera. Det var ett skrivfel i språkbrevet, som redan skickats ut. En läsare mejlade mig och påpekade vänligt att jag hade kallat Ingmar Bergman för ”Ingrid Bergma”.
Jag rättade den version som ligger på nätet och när jag läste igenom språkbrevet hittade jag ytterligare fel. Det var till exempel ett ord som blivit kvar där det inte skulle vara. Ett resultat av att jag inte sett konsekvenserna när jag ändrat en del av en mening och inte kollat hela meningen efteråt. Konsekvensfel, som de kallas.
Jag förbannade att jag inte hade läst igenom texten en sista gång innan jag klickade på sänd. Särskilt som min glömska hade gjort att jag ändå missat en färja. Fort och fel är inte alltid snabbare.
Men det händer också att jag läser noga och ändå inte ser felen. Det sker ofta om jag läser direkt när jag skrivit och därför vet vad där borde stå. Hjärnan luras och korrigerar, så att det ser rätt ut. En slags synvilla.
För att upptäcka fel i sin egen text ska man helst låta den vila en stund och sedan läsa långsamt och verkligen titta på varje ord. Men det har man sällan tid eller tålamod till.
Ibland vet man inte vad som är rätt, och då är det förstås extra lätt att trilla dit. Även ett sådant fel drabbade förra veckans språkbrev. Det krävdes att ytterligare en läsare hörde av sig för att påpeka det misstaget. Jag hade stavat Liv Ullmann fel.
Det var förstås ett fel som jag aldrig kunnat upptäcka bara genom att läsa. Namn behöver man slå upp. Och det ska man! Även namn man känner sig hyfsat säker på bör man kolla en extra gång. Det är snabbt gjort att googla med mobilen eller datorn, och det minsta man kan göra av hövlighet mot en annan människa. Se till att man stavar dem rätt.
Det spelar nämligen roll att en text är korrekt stavad och namnen rätt utskrivna. Fel i en text stoppar upp läsningen och sänker budskapets och avsändarens trovärdighet.
För många år sedan gjorde språkvetaren Lars Melin en studie där försökspersoner fick läsa texter med och utan fel och så jämförde han läshastighet och förtroende.
Försökspersonerna behövde 22 procent längre tid på sig att läsa av ett felstavat ord jämfört med ett rättstavat. När de läste en hel text behövde de i genomsnitt tio procent längre tid för att ta sig igenom texten om den sprejats med olika språkfel.
Lars Melin kommenterade i Vetenskapsradion att tio procent är allvarligt.
– Det är alltså hur jobbigt det är, för vi anpassar oss ju till textens grad av jobbighet genom att lägga mer tid på den. Man skulle kunna mäta det här i någonting annat istället, nämligen i den trötthet som man känner efter ett tag. Det tar mer mental möda.
Lars Melin upptäckte också att läsarna tappade förtroendet för såväl texten som avsändaren när det förekom språkfel, och det även om läsarna inte direkt var medvetna om felen i texten.
Med min cykelhjälm i kassen kom jag till slut till vårsalongen på Liljevalchs. Det var värt stressen.
Konstnären och översättaren Julian Birbrajer har två verk med språkligt tema utställda. Först ser jag ordet ”Plurality” i röd neon. Så slocknar några bokstäver och det står ”Purity”. Så tänds bokstäverna igen. Det växlar långsamt mellan mångfald och renhet.
Jag hoppas att min text denna vecka är hyfsat ren från språkfel, men ändå ger en mångfald nya tankar.
/Patrik
Dagen: Smålands nationaldag
I dag är det första torsdagen i mars och Smålands inofficiella nationaldag. En tradition som enligt tidningen Smålänningen startades av Jonas Svenningson. Han inspirerades av att hans faster alltid sa ”fössta mass”, vilket blev ett internt skämt inom familjen.
När Jonas Svenningson på 2010-talet startade en Facebooksida och någon lade upp en bild på en ”massipantåta” tog det fart på allvar.
I år sammanfaller ”fössta tossdan i mass” dessutom med europeiska logopedidagen, vilket kanske inspirerar till extra firande.
För den som är ekonomiskt lagd går det också utmärkt att fira med ”bösskuss”, lär jag på Facebook av vetenskapsjournalisten Anders Nilsson.
Ordet: Mood manager
Förra veckans uppmaning att skicka in förslag på alternativ till mood manager gav många tänkvärda och roliga svar. Anna Holm i Jönköping, skrev bland annat:
Vi har en sådan på jobbet, Anne-Sofie, som fixar allt från tågbiljetter och välkommen-foldrar till hembakade semlor och kanelbullar på rätt dagar. Jag tycker ju om att använda svenska ord där det går, och jag brukar säga trivseltant om vår Mood manager – med glimten i ögat givetvis.
Så nu är det upp till dig att avgöra. Jag listar ett urval av orden jag fick in här. Vilket tycker du är bäst?
Ordet: trøndervær
För oss som följer skid-vm i Trondheim är det svårt att inte fascineras av vädret. Det har varit osannolikt regnigt och blåsigt. I dag var det visserligen lite torrare, men herrarnas stafett var ändå tvungen att senareläggas för att det blåste för mycket.
Maja Dahlqvist, en av gårdagens guldmedaljörer, som bor i Trondheim, fick frågan i Viaplay. Hur är vädret egentligen?
– Jag har inte märkt så mycket av trøndervær, sa hon inför herrarnas stafettstart.
Hon syftade till att trøndervær ofta används för att beskriva ett riktigt ruskväder. Men kanske är ryktet om Trondheims dåliga väder överdrivet. Det menar i alla fall en insändare i lokaltidningen Adresseavisen.
Det virker som at begrepet «trøndervær» har blitt en merkevare, ensbetydende med dårlig vær – ofte med et bilde av et klissvått Trondheim sentrum. Her har Adresseavisen gjort en fabelaktivt innsats for å snakke ned byen, og skape et negativt «image».
Tidningen: Finansmagasinet
Det är inte varje dag som en ny tidning lanseras. Men nu släpps första numret av Finansmagasinet som veckotidning. Extra roligt är att man också valt att satsa på en ny vetenskapsredaktion med Martina Stenström som redaktionschef.
Jag bidrar med en artikel i första numret av Finansmagasinet. Den handlar om ekonomiska modeller för kommande pandemier. Det är fem år sedan världen stängde ner när covid slog till. Då fokuserades det till en början mycket på överdödlighet. Nu finns bättre data och mer komplexa modeller som kan hjälpa beslutsfattare att väga olika åtgärder mot varandra, för att både rädda liv och samtidigt kunna leva.
Som pensionär kan jag, nästan alltid, unna mig lyxen att låta en längre text ligga över natten; vi sover tillsammans, om än inte i samma säng. Efter att har varit gift med en korrekturläsare i 50 år, känns det vådligt att släppa en text, som jag inte har läst igen åtminstone en gång.