När orden inte räcker till – använd dem ändå
Hej!
Vad säger man när orden inte räcker till? När det ofattbara har skett. När det som inte får hända ändå har hänt?
Jag läser i tidningarna: Ett mörker, en bottenlös sorg, det ofattbara. En förstämning har lagt sig, inte bara över Örebro, utan över hela landet.
Statsminister Ulf Kristersson skriver:
”Det är med sorg jag har fått information om det fruktansvärda våldsdådet i Örebro. Mina tankar är hos de som har drabbats och deras anhöriga.
Det är en mycket smärtsam dag för hela Sverige. Mina tankar är också hos alla dem vars vanliga skoldag utbyttes mot skräck. Att vara inrymd i ett klassrum med oro för sitt eget liv är en mardröm som ingen ska behöva uppleva.”
Kungen uttalar sig:
”Med sorg och bestörtning har min familj och jag tagit emot uppgifterna om det fruktansvärda illdådet i Örebro.
Vi sänder i kväll våra kondoleanser till de avlidnas familjer och vänner. Våra tankar går denna stund också till de skadade och deras anhöriga samt övriga drabbade.
Min familj och jag vill uttrycka vår stora uppskattning för den polis-, räddnings- och sjukvårdspersonal som arbetat intensivt med att rädda och trygga människoliv denna mörka dag.”
Och Magdalena Andersson skriver på X:
”Sverige är ett land i sorg.
Örebro vaknade i morse till en värld som aldrig blir densamma. Till en tom plats vid frukostbordet eller i klassrummet. Vår uppgift just nu som medmänniskor är att villkorslöst finnas där. Hjälpa till att bära sorgen och smärtan.”
Det är väl valda ord. Men när man själv ska uttrycka sorg och medlidande, känns orden ofta platta och överanvända.
Mina tankar går till dig och din familj. Styrkekramar. Rött hjärta.
Många skriver samma sak och när man själv ska skriva är det lätt att fastna. Kanske blir man osäker på om det heter ”jag beklagar sorgen” eller ”mitt deltagande i sorgen”. Kan man skriva varma tankar? Vad kan jag säga som inte redan är sagt eller som känns som en plattityd?
Och så blir det att man inte skriver något alls.
Det enkla rådet är att man ska skriva ändå. Fäst inte alltför stor vikt vid orden. Det finns ett skäl till att uttrycken upprepas och känns igen. De är meningsfulla och omtänksamma tack vare att de upprepas. Det du säger eller skriver är fasta uttryck och delar av en ritual snarare än innehållsbärande ord.
För mottagaren är det oftast inte viktigast vad som sägs eller skrivs, utan att det inte är tyst. Handlingen uppskattas och värmer oberoende av ordval.
Så: var mindre sträng mot dig själv och säg något. Även om det är precis vad som just har sagts.
Visst kan det också vara bra att sitta ner en extra stund och formulera något mer personligt. Det är givetvis uppskattat av den som får läsa dina egna ord, och kan dessutom vara betydelsefullt för dig som skriver. Ett sätt att samla sig och bearbeta sina känslor. Låt bara inte funderandet bli förlamande.
Filmaren och poeten Lukas Moodyson har i dagarna kommit ut med en diktsamling där döden hela tiden gör sig påmind. Den handlar också om lycka, olycka, kärlek, skog, mörker, ljus, hundar, nuet och det förflutna.
I morse recenserades den av Daniel Sjölin i Sveriges Radio: ”Trösterik, fånigt rolig och framför allt – sällskaplig som en hund”.
Daniel Sjölin beskriver hur Lukas Moodyson börjar i ett tillstånd av depression, men sakta reser sig och går ut bland människorna igen. Till sist mynnar det ut i försoning, tro på kristaller och visdomsord som vore döda klichéer, om det inte vore för myllret.
Diktsamlingen verkar fånga något i tiden. Och dess titel tycker jag passar extra bra just nu:
”Det var mörkt i mitt huvud med aldrig i mitt hjärta”
/Patrik
Tecknet: semikolon
I dag är det semikolonets dag. Tecknet, som är mångas favorit, firas eftersom den italienske typografen och boktryckaren Aldus Manutius dog den 6 februari 1515. Han anses vara semikolonets fader.
Semikolon uppmärksammas också den 16 april. Tecknet är nämligen symbol för psykiskt välmående och personer som överlevt självmordsförsök. Dagen instiftades för att hedra de som har tänkt på eller försökt begå självmord, och för att öka medvetenheten om psykisk hälsa och självmordsprevention. Vissa självmordsöverlevare tatuerar ett semikolon som ett sätt att dela sin berättelse.
Tecknet har valts eftersom ett semikolon visar att en mening inte är avslutad och att berättelsen inte är över än. Project Semicolon, som tog initiativ till semikolondagen den 16 april, skriver att ”de som väljer att leva visar att de är författare till sitt eget liv och att deras berättelse inte är över än och att de väljer att fortsätta den”.
Utredningen: På språklig grund
I fredags överlämnades ett betänkande till regeringen om svenska som andraspråk och modersmålsundervisning: På språklig grund.
Utredningens uppdrag var att se över undervisningen i svenska för dem som inte har svenska som modersmål och analysera hur modersmålsundervisning påverkar elevers integration, studieresultat och kunskapsutveckling.
Utredningen slår fast att inget pekar på att modersmålsundervisning skulle inverka negativt på språk- och kunskapsutveckling eller integration i stort.
I Kvartal skrev Fanny Forsberg Lundell en artikel för drygt två år sedan om kunskapsläget när det gäller modersmålsundervisning. Artikeln heter Modersmålsundervisning – till vilken nytta?
Hon konstaterar samma som utredningen, att de som väljer att delta i modersmålsundervisning har bättre skolresultat än de som inte gör det. Men vi vet inte varför. Att erbjuda modersmålsundervisning handlar därför främst om en önskan att bibehålla ett flerspråkigt samhälle.
En önskan som jag håller högt. Kanske extra mycket i dag, som inte bara är semikolonets dag, utan också samernas nationaldag.
Veckans ljus: Daniel Sachs debattartikel
Efter ytterligare bisarra utspel av Trump – denna gång om Gaza – är det så befriande och upplyftande att läsa näringslivsprofilen Daniel Sachs på DN debatt. Han uppmanar näringslivet att tänka långsiktigt. Jag gillar budskapet, men också sättet det framförs på, orden han använder.
Signalord som under en tid blivit slagträn i debatten, återfår i texten sin ursprungliga mening. Ord som inkludering, hållbarhetsarbete, likvärdighet, meritokrati används positivt. Daniel Sachs skriver:
”Kort sagt: en stark demokrati är bra för affärerna. Jag är övertygad om att ett av näringslivets främsta egenintressen i denna tid är att värna starka och oberoende samhällsinstitutioner, ett öppet och inkluderande samhälle, ett brett fördelat välstånd och social sammanhållning – alla grundläggande förutsättningar för att bygga framgångsrika, innovativa och resilienta företag.”
Följer dina språkbrev på min inkorg vecka för vecka. Det gynnar min språkinlärning och håller mig uppdaterad både historiskt och språkmässigt.
Så fint att följa dina kloka tankar om språk. Tack.