Ska vi samarbeta eller hjälpa till?
Hej!
På ett flygplan nyligen ropade flygvärdinnan ut att vi skulle sätta oss ner men inte spänna fast säkerhetsbältet. Planet tankade fortfarande. Hon avslutade meddelandet med att tacka för vårt samarbete.
Det är en vanlig användning av ordet samarbete. Det skaver lite, även om det inte är fel. Enligt ordboken är samarbete ett ’arbete som bedrivs av två eller flera tillsammans med gemensamt syfte’. Och jag tycker inte direkt att vi arbetar när vi inte sätter på oss säkerhetsbältet. Att säga ”tack för hjälpen” skulle inte kittla mitt språköra lika mycket.
Flygvärdinnan upprepade instruktionen på engelska, och då var det tydligt att ”samarbete” var en översättning av ”cooperation”. På engelska har ”thank you for your cooperation” länge varit en artig, formell fras som uttrycker tacksamhet för någons ansträngningar.
Men även på engelska reagerar man. När jag googlar hittar jag många som vill ge råd om alternativa sätt att uttrycka frasen. Jag anar att de som tipsar tycker att frasen överanvänds. Jag hittar inte samma råd på svenska. Däremot såg jag en plastdekal med texten ”Detta är en rökfri anläggning. Tack för ditt samarbete.”
Säkert är det ett engelskt inflytande som gjort att samarbetet ökat också på svenska. Men jag tror inte att det är enda förklaringen. Vi lånar ord av många anledningar, och här tror jag mig se en annan vinst också. Samarbetet kan användas för att dölja en ojämlikhet.
När jag tänker efter är jag nämligen själv medskyldig till just den här praktiska användningen. Jag tar till ”samarbete” i sammanhang där jag vill påskina att vi gör något jämbördigt tillsammans, men egentligen vet jag att jag efterfrågar en tjänst.
Det är ett finstämt socialt spel kring tjänster och gentjänster. Det är också skälet till att man istället för ”varsågod” ofta får svaret ”ingen fara” eller ”tack själv”. På det sättet har man neutraliserat en eventuell skuld. Svarar man varsågod erkänner man att det var en tjänst som utfördes, och nu är man skyldig att ge något tillbaka (ja, inte bokstavligen, men det är så det kan kännas).
Att samarbeta i stället för att be om hjälp fungerar på samma sätt. Ber du om hjälp blir du skyldig den som hjälper till en gentjänst. Men om ni samarbetar så är ni jämbördiga och ingen är skyldig någon något efteråt.
Samarbete används också för att dölja annonsering på sociala medier. Det kan stå ”i betalt samarbete med” när en influerare gör reklam, men ändå inte vill säga att det är reklam. Trots att influerare är kommersiella så vill de också vara kompisar både med sina följare och sina sponsorer. För en del känns det så också.
I Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring i sociala medier och bloggar är kraven enkla: läsarna måste snabbt och tydligt förstå vad som är reklam. Kulturnyheterna gjorde för några år sedan ett reportage om fenomenet att kalla reklam för samarbeten och intervjuade då Maria Bylin på Språkrådet: ”Ur ett språkligt perspektiv är det inte att luras, men samtidigt säger man kanske inte hela sanningen”.
Man kan tycka att ordet ”annons” skulle passa bra. Men jag förstår att det låter trevligare med samarbete. Som om man träffats och gjort något tillsammans.
Lite som när man inte tar på sig säkerhetsbältet. Man vill ju vara samarbetsvillig. Särskilt i en tid med upptrappning och konflikt. Då är det lätt att bejaka ordet samarbete i alla dess former.
/Patrik
Statyn: William Tyndale
På promenad i London passerar jag genom Victoria Embankment Gardens. Det är en oas mitt i London: grönt och avkopplande. På en gräsplätt med fina planteringar står en staty föreställande William Tyndale. En informationsskylt intill berättar att han stod för den första översättningen av Nya Testamentet till engelska.
På skylten står att William Tyndale tvingades i exil och dog som en martyr. På sin dödsbädd, i Belgien år 1536, ska han ha yttrat ”Lord: open the King of England’s eyes”. Något som hörsammades, för ett år senare hade bibeln skickats till varje församling på kungens order.
Den samtida svenska översättningen spreds också – på Gustav Vasas order – till alla kyrkor i Sverige. Något som kommer att firas nästa år när översättningen av Nya Testamentet fyller 500 år.
Konstnären: Nara
På betongbrutalistiska Hayward Gallery vid Themsens södra strand öppnade 10 juni en utställning med den japanske konstnären Yoshitomo Nara. Han är känd för att ha skapat en värld med vuxenlika barnfigurer. Det är lätt att fångas och titta in i de stora ögonen. Är figurerna dystra, upproriska, ledsna, besvikna? Inte sällan verkar de vada i en pöl eller pool av färgat vatten. Från en tavla tittar en arg flicka på mig och säger: stop the bombs.
Det var extra upplyftande att vandra runt bland verken hela tiden omringad av ungdomar som fotade och filmade. Det blev extra kittlande eftersom man fick en kort instruktion inför utställningen om att alla verk – utom två – fick fotas.
Tecken: asemisk skrift
Nedströms från Hayward Gallery ligger Tate Modern. Det är också en monumental byggnad, tidigare ett gigantiskt elverk. Rymden i entréhallen är enorm. Galleriet öppnade år 2000 och firar därför 25 år i år.
För att underlätta rundvandringen i överflödet av verk har varje våningsplan kartor där rosa prickar pekar ut det som uppmärksammats mest under de 25 åren. Här finns till exempel en pissoar av Marcel Duchamp, en färgglad klipp och klistra-tavla av Henri Matisse och Mark Rothkos murriga målningar med geometriska former i suddiga konturer.
Ett rum visade sig ha ord som tema, eller mer specifikt på engelska ”the shape of words”. Här samlades verk som utgick från tecken, kalligrafi och skriftliknande uttryck. Den argentinska konstnären Mirtha Dermisache hade ägnat sig åt ”asemic writing”. Det är en abstrakt påhittad skrift som påminner om bokstäver, men är oläsbar. Mirtha Dermisaches verk, som skapades 1970, var en protest mot censuren i diktaturens Argentina.
Börjar man leta efter tecken, ja verkliga tecken, hittar man snabbt fler verk på Tate Modern med språkligt innehåll. Det blev till slut en sport, och också ett sätt att ta sig igenom den gigantiska utställningen. Den amerikanska konstnären Jacqueline Humphries vackra tavla bestående av sju tecken var en favorit. Kan du urskilja dem?
Milstolpen: nu är ni över 2000!
Så hände det, för några dagar sedan anmälde sig prenumerant nummer 2000. Efter det har ytterligare anmälningar kommit in. Det här Språkbrevet skickar jag ut till 2019 personer. Tack för förtroendet och tack alla som hjälpt till att sprida budskapet! Vill du locka ytterligare någon läsare, så använd knappen nedan. Du kan vinna en bok, eller till och med en lyxfika.
Jag hajade till när jag läste "spriddes" heter det inte spreds?
Undrar Inger