Dialekter på högskoleprovet: jag borde veta – men kan ändå inte
Hej!
Förra veckan hade över 90 000 personer anmält sig för att skriva högskoleprovet. Det är det högsta antalet på över 30 år. På 120 platser runt om i landet svettades provdeltagarna över frågor som:
Arne är 7 år äldre än Bertil. Tillsammans är Arne och Bertil 33 år. Arnes ålder är x år och Bertils ålder är y år. Vad är produkten xy?
A. 228
B. 231
C. 260
D. 266(rätt svar finns sist i nyhetsbrevet)
Där fanns förstås också de obligatoriska frågorna om ordförståelse. Vad betyder till exempel basal, diger och länsa?
Alla tidningar med självaktning (SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och många fler) presenterade snabbt sina kvissar baserade på högskoleprovets orddel.
En annan fråga i högskoleprovet löd:
Textförfattaren noterar att något har förändrats från 1900-talet till idag. Vad?
A. Makthavarnas syn på dialekter.
B. Dialekters status bland folk i allmänhet.
C. Ursprungets betydelse för dialekten.
D. Dialekters förmåga att påverka människor
För att kunna svara på den frågan måste man läsa en artikel om dialekter. Den handlar om Gun Widmark, professor i nordiska språk. Jag kände både henne och texten väl. För Gun var min gudmor och det är jag som är textförfattaren.
Gun var uppvuxen på en bondgård utanför Eskilstuna och kunde prata lika särpräglat som andra gör i gnällbältet. Men även om jag lyssnat mycket på henne, så pratade hon aldrig sörmländska så att jag hörde det.
Likt de flesta andra som ville göra karriär under 1900-talet vinnlade hon sig om att tala god rikssvenska, också privat. Så är det med dialekter. De tillhör det mest ursprungliga vi har, men de levde undanträngda under större delen av förra seklet.
Bland det första du minns är ljudet av din mamma. Och det du hör och präglas av – redan som foster – är din mammas dialekt. Långt innan du lär dig ett språk skapar du minnen av hennes betoningar och språkmelodi. Säkert är det därför som känslan för dialekter är så stark. Vi gillar eller retar oss på dialekter helt oreflekterat. Vi kommenterar och skrattar åt dem helt instinktivt.
Utjämningen av de lokala språken var ett moderniseringsprojekt som drevs av statsmakten, ofta med folkligt stöd. Många faktorer samverkade, som införandet av folkskolan, fokuseringen på det skrivna språket, urbaniseringen, utvecklingen av massmedier. Dialekter var mossiga och hörde till bondesamhället, riksspråket var framtidens språk.
Nu är det annorlunda. Även om processen inte går att backa, är de spillror som finns kvar omhuldade och kära. Dialekter är på modet. Fredrik Lindström och Helena Lindegren gör succé med Stora dialektshowen. Och i reklaminslag är dialekter ett närmast uttjatat knep för att väcka känslor.
Det är som med bulldoften i butiken. Dialekterna får dina okontrollerbara känslor i svang. Du hör det omedvetet och reagerar. Både längtan till nybakade bullar och förnimmelsen av din mammas dialekt får dig att shoppa loss.
Ungefär såhär stod det också i texten som alla som gjorde läsförståelsedelen i högskoleprovet var tvungna att läsa. Artikeln publicerades första gången i Dagens Nyheter för tolv år sedan i samband med att Gun skulle begravas. I sommar skulle hon fyllt 105 år. Till hennes 100-årsdag samlade jag några texter av och om henne som du kan läsa här.
I Högskoleprovet följdes min text om dialekter av två frågor. Dels den ovan om vad som förändrats, och så en fråga om Gun:
Vad visar exemplet Gun Widmark?
A. Hur viktiga ens biologiska föräldrar är för språkutvecklingen.
B. Att den svenska språkforskningen är hotad.
C. Hur starkt normer kring språket kan påverka människor.
D. Att det finns stora språkliga skillnader mellan stad och landsbygd.
Oj, det var inte helt enkelt att svara på. Jag läser min egen text igen. Jag vacklar. Alla svarsalternativ stämmer ju. Men vad säger texten?
Och så minns jag när jag själv för några år sedan gjorde ett läsförståelsetest. Till min stora förvåning blev jag osäker och stressad och resultatet blev kasst. Det störde mig. Det aldrig kul att verka dum, men min självkänsla fick en extra törn av att jag hade så svårt för just läsförståelse.
Det är lätt att konstruera bortförklaringar. Men oavsett skäl så har jag numera en större förståelse för hur obehaglig en provsituation kan vara och hur begränsat ett test är.
Det är en sak att kunna något, en helt annan att gissa vad den som ställer frågan är ute efter. Skönt då att jag till slut fick rätt på frågorna om min egen text.
/Patrik
PS. Du hittar facit till frågorna sist i detta brev.
Konferensen: Sveriges museers vårmöte
I tisdags öppnade Sveriges museer sitt vårmöte. På plats i Jönköping (vid ett trolskt spegelblankt Vättern) var drygt 400 glada deltagare. Det pratades mycket om museernas höga förtroende, om forskning på museer, om nya metoder och gamla samlingar, och förstås om AI.
Ingen riktig konferens utan ett ögonöppnande föredrag om AI. Denna gång var det Emanuel Karlsten som fick äran att tala om den revolutionerande tekniken. Han balanserade snyggt mellan dystopi och utopi och propagerade för nyfikenhet och nytta. Vi förfasades en del men skrattade desto mer.
Jag slogs under mötet av hur vänlig och välkomnande museibranschen är. Den är som Emanuel Karlsten efterfrågar: nyfiken och nyttig.
När jag satte mig på en ny plats, eller ställde mig i en kaffekö, hälsades det och vi presenterade oss för varandra med namn och vilket museum vi kom från. Det ledde alltid till samtal, nyfikna frågor och ytterligare museer jag vill åka till (och många som vill komma till Språkmuseet när det öppnar).
Ordet: domedagsskrollande
Det är nästan omöjligt att värja sig från skitfloden av allt märkligare utspel från den amerikanska regimen. Det är illa nog att jag fångas av nyheterna, lika mycket fastnar jag i kommentarer och reaktioner. Varför läsa alla dessa texter som jag redan vet vad de ska handla om?
Emma Frans skrev klokt i Svenska Dagbladet om hur man kunde stänga av ibland för att undvika att drabbas av mediatrötthet eller fastna i domedagsskrollande. Ett passande ord från nyordslistan 2021 som betyder överdriven konsumtion av medierapportering med negativ innebörd.
Fartyget: Birka Gotland
I söndags och måndags kryssade jag genom Stockholms skärgård och över Ålands hav. Det var magiskt vackert och det nyligen renoverade fartyget Birka Gotland visade sig från sin bästa sida. God mat och glada människor.
Kanske blir man extra uppåt av att det var släktforskarkryssning med intressanta föredrag och entusiastiska åhörare. Jag fick chansen att tala om svenska språkets historia. En liten övning inför boken jag skriver på om språkets utveckling från 1500-talet och framåt. Att döma av reaktionerna på kryssningen finns det ett stort intresse för språkhistoria.
Översättningen: självtillräcklighet
I Svenska Dagbladet läser jag Per Elinder Liljas intressanta artikel om USA:s nya svepande handelstullar och hur de öppnar för Kina att framställa sig som goda. ”Jag förväntar mig en charmoffensiv framöver”, säger rådgivaren Ruby Osman i artikeln.
Hon menar att Peking är bättre rustat än vid tidigare handelskrig. ”De har noggrant diversifierat sin handel bort från USA, och förstärkt sin satsning på självtillräcklighet”, säger Ruby Osman.
Och här studsade jag till. Enligt ordboken betyder självtillräcklig någon ”som är (alltför) nöjd med sig själv och tror sig klara sig utan andra”. Sa hon verkligen ”självtillräcklighet”?
Jag kan inte hålla fingrarna i styr, utan mejlar till Per Elinder Lilja som skrivit artikeln och frågar. Han svarar snabbt och mycket vänligt. Ruby Osman hade sagt ”double down on self reliance”.
Han skriver också att han ”luktade ett litet problem med det ordet sedan tidigare”. Och så ändrar han till ”självförsörjning”.
Debatten: modersmål
Under rubriken ”Skrota sossarnas mångkulturexperiment och lägg ner modersmålsundervisningen” skriver moderaterna Hampus Magnusson och Nicklas Gretzer en debattartikel i Göteborgs-Posten.
De utgår från utredningen På språklig grund som jag skrivit om i tidigare Språkbrev. Utredningen visar att det saknas vetenskapligt stöd för att modersmålsundervisning har en positiv effekt på språk- och kunskapsutveckling eller integration.
Men det finns inte heller något vetenskapligt stöd för motsatsen – alltså att undervisningen skulle ha någon negativ effekt, till exempel på kunskaper i svenska. Dessutom vet vi att de som väljer att delta i modersmålsundervisning har bättre skolresultat än de som inte gör det. Så något positivt samband finns det, även om vi inte vet vad som är orsak och verkan.
Att erbjuda modersmålsundervisning handlar därför om att ge ett allmänt stöd till det flerspråkiga samhället. Man kan – som moderaterna i debattartikeln – förfasa sig över att det kostar pengar. Men jag förfasas inte. Jag gillar när man satsar på språk – alla språk!
Facit: högskoleprovet
Fråga: Arne är 7 år äldre än Bertil. Tillsammans är Arne och Bertil 33 år. Arnes ålder är x år och Bertils ålder är y år. Vad är produkten xy?
Rätt svar: C. 260
Fråga: Textförfattaren noterar att något har förändrats från 1900-talet till idag. Vad?
Rätt svar: B. Dialekters status bland folk i allmänhet.
Fråga: Vad visar exemplet Gun Widmark?
Rätt svar: C. Hur starkt normer kring språket kan påverka.
Hela högskoleprovet och facit hittar du här.